live and let die

10 December, 2008 @ 21:23

pardon, för att du inte har funnits i mitt senare liv blogg. tänk vilken aktiv bloggare jag var när jag var arbetslös. Men det har hänt en del things - som jag har försökt bearbeta så gott jag kan - det  fanns liksom ingen tid för bloggandet
och pardon, för mina självmordsbrev jag alltid skriver i början av inläggen. Där jag alltid ursäktar mig för att jag skriver så sällan och att jag ska bli bättre på det. Fast egentligen vet jag inte vem jag ska be om ursäkt till.. ingen antagligen. eller kanske till publishme.se - eller jag vet inte.. Här sitter jag och ber om ursäkt till en dator.. hur paranoid får man bli?!

ikväll skulle jag önskat att det hade varit teater iallafall. Men tack vare att vår lärare inte var där så klättrar jag på väggarna i mitt rum ikväll. Jag har suttit i mitt rum sedan klockan halv 6. Egentligen har jag inte vetat överhuvudtaget varför.  Jag hade många andra saker som jag kunde gjort. Jag kunde gått till bokullen, jag kunde ha varit med sarah eller kunde jag har gått till sysalarna. Nej istället har jag haft musikkrig med mina grannar och inte visat mig ute på många timmar nu. Jag var ute för en kvart sedan för toalettbesök. Jag träffade en människa därute. En människa man inte behöver säga mer en hej till. Människan hälsade på mig, jag glodde säkert tillbaka helt vettförskrämt. Det kändes liksom som om jag inte träffat människor på sådär 9 år...Like you know..... you know............ Whatever
Mina grannar vinner oftast krigen eftersom dom har extra högtalare och lyssnar på typ hårdrock.

Satte detta inlägg i kategorin "typ andra aktiviteter" egentligen borde jag ha satt den i kategorin "typ inga aktiviteter alls". Men once upon a time var jag en riktig datanörd, jag satt vi datorn dygnet runt.. Det var min sysselsättning - min aktivitet.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0